Jaadu.. jag har nog en väldigt konstig fobi eller vad man nu ska kalla de... kom å tänka på de påväg från bussen. Tja jag vet inte riktigt hur man ska förklara detta.. men det kommer förhoppningsvis kännas bra att skriva ner det och sen så får man väl hoppas att alla inte börjar kalla mig sykfall eller nå :P

Det är i alla fall så att jag typ har en fobi för populära människor.. Enligt mig är populära människor folk som får mkt uppmärksamhet, har någonting att göra hela tiden (hellst med andra kompisar), ser bra ut å ja.. typ sånna människor. Dock är ju inte alla dessa populära enligt andras mått... men i mina ögon så ser de ut att vara populära eller ja.. jag vet inte riktigt.

Men då är de så att när jag möter en sån här 'populär' person så ja.. då blir jag jätte blyg och vågar inte alls prata med den personen. Detta är ett mkt svårt problem typ.. då väldigt många stämmer in på mina 'mått' så man vågar inte prata med så många nya. Och jag har ofta hatat många av dessa som framstått mera populära.. För att dom har mer än jag, har jag trott att det har varit förut, alltså ren svartsjuka.

Men idag så kom jag på en sak, när jag gick i typ sexårs till trean, då mobbades jag av 2-3 tjejer.. eller inte mobbades, men jag kände mig kränkt.. Å jag var verkligen ett lejon(Kan lägga upp lejonets egenskaper sen).. krävde att vara högt upp i den sociala kretsen, vilket jag aldrig kom. Men ja, de där tjejerna stämde in på min beskrivning om populära folk och ja.. därifrån tror jag att jag har fått den fobin och populärmåttet. För att de var så elaka mot mig, och då så trodde jag att alla var lika elaka.

När man började i den nya klassen så var jag jätterädd för typ emilia, matilda, mathilda, linnéa och cajsa. De var som populära i mina ögon. Särskillt emilia och matilda.. de var som.. ja typ emilia var alltid glad och var jättemkt med killarna och jag var jätte avundsjuk. Jag vet.. det var jätte löjligt, men så kände jag. observera kände

Och sen i fotbollslaget, emilia och sofia, de hade ju allt de kunde önska sig. De hade massor av kompisar, var bra på sport (Då jag själv sög) och ja.. de var som det jag alltid velat ha. Men alltså VARFÖR blir de populära då? Jo antagligen för att de är jättesnälla och bryr sig om folk. T ex Emilia o, när vi var på sm fick jag värsta hem längtan och kände mig jätte utanför. Då man inte hade någon att gå till och från maten och matcherna, ingen bjöd in en att sitta vid samma säng och spela kort, äta godis och prata osv.. å ja.. Jag grät och var helt förkrossad, utan någon att prata med. Jag och jossefine hade typ bråkat eller nå.. vi hade typ vuxit ifrån varandra så jag kunde inte gå till henne och emma, vi hade slutat umgås också.. så ja.. jag vågade aldrig öppna mig för henne när hon kom.. ville inte verka jobbig och påträngande. Men då när emilia ser en sitta och gråta så kommer hon och som bara klappar en på axeln och typ frågar vad det är. Det var ingen stor uppoffring.. alltså, hon behövde inte göra så mycket. Men det hjälpte. Och det är som det.. det är så lite som behövs.

Men det vart som min vändning. Och nu så kan man sitta vid samma bord som folk man inte känner så bra, våga ta lite risker.. eller ja, inte risker men vågar prata, lite i alla fall. På bättringsvägen, men man har kvar en lång väg att vandra. Igår så gick man och fikade med några kompisar och idag så ja.. gick vi in till stan tsms ja å ngra andra i klassen. Imorrn ska man spela bandy så ja, det går framåt :)